När allt rämnar

Hallah!

Idag förvånade det mig att jag faktiskt står på benen som en normal människa.
Gårkvällens "Bara-ta-en-öl-med-polarna"- grej på engelska urartade självklart till någonting helt annat. Kareoke, raggande Holländare, tio öl, samt en Irish Coffee senare skuttar jag förnöjt ut från Engelska puben.

Detta är bara början, go vänner.
Roger och Johnsson var snälla och skulle skjutsa hem mig, Kim och Ida, men istället uratrtade det i en spontan efterfest! (Har dock aldrig förr haft en efterfest i en bil!) Musik i mycket höga toner, samt en basgång som hette duga, var en fröjd när denna bil undersökte varje småväg i Dalarna (ungefär).

Kvällen involverades också i ett fall ner för en backe när Kim och jag skulle framföra kvinnliga behov bakom en vedbod ute i ingenstans (Inte Så långt från Borlänge). Vi rasade som stenar nerför backen, i ett myller av snö och skratt.

Påpekas måste även att snö fick plockas ur skorna antalet timmar efteråt.

Klockan blev jättemycket, vi blev berusade, och bilen sladdade runt olika parkeringar, till våran förtjusning.

Tyvärr hade jag tanken i bakhuvudet hela natten att "Gah, jag ska upp snart till skolan."! De skulle slutligen skjutsa hem mig, men innan dess planerades det vilt mellan grabbarna att vi skulle åka runt på isen ute i Roxnäs. DÅ nekade jag snabbare än snabbast. Ovilja och rädslan tog över nyfikenheten. Under tidigare dagar i mitt äventyrliga liv har jag haft förskräckliga mardrömmar om just detta.. att sitta i en bil som sjunker under vattnet. Kallsvettig blir jag, full eller inte.

Mina kamrater forstod detta ändå, och vi höjde istället musiken och rejsade mot mina domäner. Under den svarta himlen åkte vi, näst intill ensamma, på vägarna och tänkas kan att vi hördes på mils avstånd. :)

Ungefär klockan 05.00 släpptes jag av hemma, för tillslut tog min känsla för skolplikt över. Roligt som sjutton hade jag, och kunde åka runt resterande timmar av natten, men man har ju sin plikt som student.

Glad och full i snöiga skor klev jag sedan in Hemma, pratade med mitt husdjur (Han är från Bjursås), åt totalt överkryddade nudlar, samt drack en liter vatten. Sedan... somnade jag! *snark som sjutton*

Vad som kändes en sekund senare ringer mitt alarm och jag vaknar. Världen gick under i samma stund jag öppnade ögonen. Jag mådde värdelöst dåligt. JAPP jag får faktiskt skylla mig själv, men oj vad det var värt det! verkligen.

Illamående, hungrig, bakis och trött vaknades det ändå till skolan där jag använde mig av inlärning till klockan 12, sedan var min första instinkt att leta reda på en pizzeria för att äta onyttigt. Där fet bakismat kan inköpas, där finns jag! Tacorullen jag senare hade i magen var ett utmärkt köp.

Sedan flöt dagen på. Jag och min kärlek/knäppgök/guldklimp Kalle åkte till den lilla "staden" Rättvik för att besöka Ahnberg de äldre, Farmor och farfar. De är båda helt underbara människor.

Vi åt bullar och diskuterade deras historia...
De träffades när farfar låg i lumpen, och farmor bara var 16 år gammal. de blev ihop nästan omedelbart, sedan gifte de sig.. och är gifta än idag. Im sommar firar de 60 år som ett gift par! Det är en sådan fin tanke. Äkta kärlek som varar hela livet. <3

Rättvik är ändock inget ställe jag stannar länge i.. inte nödvändigtvis. Många kramar och presenter senare vandrade vi genom kylan, hand i hand.
Inköp av onyttigt på ica, en kopp kaffe på Börjes bistro, samt inhandling av alkohol på systemet var det vi roade oss med när vi väntade på bussen.

Rättviks systembolag ser helt seriöst ut som en lada! Rött, avlångt och gjort i trä är huset... Jag dog. Faktum är att praktiskt taget hela rättvik ser ut att vara designat ladvis. Jag gillar inte denna typiska, idylliska, dala - utseende. (Sorry, Rättviks - bor.)

Falun i mitt hjärta (inklusive choklad, crabsticks, brockoli och öl är även inkluderat).

Iallafall. bussen anlände, vi sprang hem i kylan som bet sönder våra ansikten, vi åt, såg hockey, och jag sov bort min bakishet jag hade kvar.

Nu är det natt, och värmen här inne är trivsamt när man tittar ut genom fönstret på kylan och bitterheten. Jag är inte längre bakis!

Jag dricker kaffe, samt är kär och jävligt nöjd över mycket.
Galen är jag också... beställde nyss 250 visitkort på nätet, samt en tshirt och en keps. HAHA! Ni får se senare hur de ser ut, kamrater!

Imorgon nalkas nya fylleäventyr...och jag är ledig! YEAH!

Må gott, alla. Tack för att ni läser!

/All yours, Mizza